Funderar

Ligger och funderar så jag tror jag blir galen snart. Så mycket jag vill göra och få gjort på så kort tid, om man bara kunde stanna tiden lite så jag kan nå fram till mina mål. Men tiden ska alltid gå så himla fort när man behöver extra tid, men är väl helt enkelt bara att kämpa på och göra sitt bästa. Skulle allt gå åt skogen så vet jag inte vad jag skulle göra, dra dit pepparn växer kanske eller något sånt. Har försökt med så mycket så känns som detta är det sista jag kan prova, men det krävs så otroligt mycket arbete av mig själv och jag tvivlar så. Klarar jag det här eller kommer det sluta som pannkaka som vanligt? Jag vill och behöver det verkligen, gör det inte för någon annan än mig själv men jag är så otålig och vill få allt helst på 1 sekund, tålamod är det sämsta jag har. Det är nätter som de här när jag inte kan sova som tankarna verkligen kommer upp och allt känns så hopplöst. Gör jag allt förgäves eller kommer jag verkligen lyckas denna gång? Säger då det lyckas jag inte nu skiter jag i allt. Kanske är meningen att det ska vara såhär? :s Kan förstå att en del av er inte fattar någonting just nu men det är det som är meningen lite. Även fast jag vet att bloggen är offentlig och vem som helst kan läsa så väljer jag att skriva väldigt personliga saker, ibland i gåtor och ibland inte. Acceptera det eller dra från min blogg helt enkelt. Spelar ingen roll om man skulle fråga mig vad jag menar, finns en anledning till att jag inte skriver allt rakt ut. Visst så finns det 1 person som jag kan prata med om allt typ men den personen vet också om att har jag det för jobbigt med något eller så, så kommer jag förr eller senare och pratar. Även fast det kan ta tid, men jag vet att jag alltid har personen vid mig vad som än händer. Nej nog om detta deppiga/konstiga inlägg nu ska jag verkligen försöka sova och hoppas på att jag vaknar upp till morgonen och är lite mer positiv!


Dröm äventyr - simma med hajar

Jag är med och tävlar om en systemkamera från Canon och bestämde mig för att skriva om mitt dröm äventyr.

Vet att det troligen är många som beskriver sitt dröm äventyr att just simma med hajar, men jag vill inte göra det bara för sakens skull. Jag känner mig ett med hajen!



De flesta som ser en sån här bild känner oftast automatiskt skräck medans jag känner lycka. Att simma med hajar är nåt jag ska göra i mitt liv, helst flera gånger. Det är mitt absoluta favorit djur och jag är så facinerad av det!


Världens bästa klass IP3

Jag är så glad att jag har just den klassen jag har, alla är speciella på sitt egna sätt och jag gillar dem alla. :) Man har aldrig tråkigt i våran klass, vi har lite olika roller. Det finns klassens clown, sångfågel, skojare osv. En del är lite av varje också! ;) Jag trivs så jävla bra med dem så det finns knappt ord för det. Kommer sakna dem så otroligt mycket efter studenten. :( Det är så tråkigt att vi har kommit så nära bara det sista året, dom andra åren var klassen uppdelat i 2 grupper så då kände man typ bara sin egna grupp. Tråkigt att vi inte var hel klass från början, men bättre sent än aldrig. :) Självklart kan man bli jävligt trött och irreterad på någon ibland men det går över lika fort typ. Kan förstå också att folk kan bli det på mig, jag kan vara lite för uppåt ibland och lika fort vända och bli världens bitch. Som en klasskompis sa till mig idag "Du är 40% snäll och 60% elak" haha med lite ironi i då såklart. :p


Nästan hela klassen


Systerskap

Som solen en kall vinter dag
Med snöflingor på tungan
Leker vi med ord och kaxar upp.
Du vinner med en seger spurt.

Vacker som alltid du ler i triumf.
Tänk att folk kallar det en skymf.
Att vara som du, lite udda.
Egentligen inte alls.

Men du kan inte sudda.
Den stämpel jorden märkt dig med.
Vi har dragits isär.
Av världen,

tänka sig vad förvånad jag är.
Inte alls. Men jag saknar dig ibland
Önskar att du kunde hålla
Min hand.




Vi är inte alls så nära som jag skulle vilja. Jag ser syskon som är så otroligt nära med varandra och det skulle jag vilja ha med er. Vi tar inte vara på varandra! Vad håller vi på med egentligen? När vi väl ses kan det ibland kännas stelt och vi ger bara varandra påhopp och elakheter, vi ska ju behöva varandra, bara kunna ringa för att prata om ingenting alls och alltid veta att vad som än händer så finns vi för varandra. Jag saknar och älskar er och vill verkligen bli bättre på våran systerskap. ♥

Och jag skriver inte detta bara för att, utan för att jag verkligen menar det. Jag tar er för givet, mina fina underbara stora systrar som jag älskar mest i hela världen och skulle göra allt för. Jag ska bättra mig, bli en bra syster som visar min kärlek och respekt. Puss ♥


One day I'll fly away

Sitter och kollar på videoklipp och bilder på David, lyssnar på musik som påminner om honom och tårarna bara rinner. Jag brukar undvika att göra detta då alla minnen kommer upp igen och jag bara gråter hysteriskt. Men ibland måste jag, är rädd att glömma annars!

Fina underbara David som var en av mina äldsta och närmaste vän. Vill bara spola tillbaka tiden till då han fanns här! Jag vet inte vad jag ska ta mig till, när jag vet att jag inte kommer få träffa honom igen. Iallafall inte i detta liv!

One day I'll fly away - Då ses vi igen älskade David! ♥



Ännu en ängel

Idag fick jag reda på att en vän har dött. :( Umgicks med honom för många år sedan, och har tyvärr inte haft kontakt med honom sen dess. Så jag kände honom inte nu, men när jag gjorde det var han en bra vän. Skänker iallafall mina tankar till hans nära och kära.

Vila i frid Rami hoppas du får det bättre nu. ♥

We miss you and hope to visit you again

Sitter och tänker, tänker tillbaka ett par månader. Då allt var bra, men nu kommer det aldrig bli detsamma. Aldrig någonsin! Jag kan inte förklara hur ont jag har i hjärta och själ över detta. Jag vill förneka det, sudda bort det. Vill fortfarande inte att det ska vara sant, hur ska en sån sak kunna vara sann ens? Att en sån underbar älskad person bara försvinner från ens liv sådär. Han betydde så mycket för mig, han gör det än idag men nu kan jag inte längre visa eller säga det till honom. Och det gör det ännu lite svårare, varför tar man inte vara på tiden med varandra? Varför säger man inte hur mycket ens vänner betyder, att man aldrig vill förlora dem. Varför kan det gå dagar, veckor och till och med månader innan man pratar eller träffas? Jag ångrar att jag inte tog vara på tiden, att jag kanske inte ansträngde mig mer för att få umgås med honom. Han var ju en sån underbar vän, han fanns alltid där för en. Men nu gör han inte det, och det är nu jag behöver honom som mest. Jag skulle göra precis vad som helst för att få träffa honom en sista gång, att få krama honom och säga hur mycket jag älskar och bryr mig om honom. Jag drömmer ofta om honom, drömmar som jag skulle vilja göra till verklighet. Men när jag vaknar upp inser jag bara att det är en dröm, gång på gång. Ibland skulle jag inte vilja vakna upp ur drömmarna utan få vara kvar, där allt är bra igen. Men allt detta hemska har nu hänt och hur mycket vi vill att det inte skulle ha hänt så har det gjort det. Det enda rätta vi kan göra nu är att minnas och hedra honom som den underbara person han var. Du är nu våran vackra ängel, du finns alltid med oss. Och vi saknar dig så otroligt mycket älskade vän! ♥


Älskad & Saknad ♥


De flesta säger hur mycket dom kommer att sakna att se dig på norsplan och såna ställen. Men det jag mest saknar är att du helt plötsligt kunde höra av dig eller komma till en bara för att umgås och visa vilken underbar människa och vän du var. Jag saknar och älskar dig så otroligt mycket och jag önskar du kunde vara här med oss, där du hör hemma. Jag glömmer dig aldrig David!




True friends are never apart, maybe in distance but never in HEART.


2 månader

Idag är det två månader sedan du lämnade oss kära David och smärtan blir bara värre och värre.
Vill bara få dig tillbaka till oss, känns som det hände nyss men samtidigt så känns det väldigt längesen.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och mina tankar, världens finaste ängel. Saknar dig så! :(

Vila i frid!


1991.04.03
-
2011.01.22



Stay strong ♥

Jag drömmer om dig nästan varje natt och jag vill aldrig vakna upp till verkligheten. För i verkligheten måste jag leva utan dig och det är ren smärta. Jag klarar inte ens av att se en bild på dig, tårarna brusar upp och jag får panik. Jag vill inte drömma om dig, vill bara glömma sanningen. Men jag vill också drömma om dig, behålla dig på något sätt. Men jag vet att jag aldrig kan få dig tillbaka till världen, hur mycket jag än vill det. Jag önskar att jag hade tagit vara på tiden tillsammans med dig, men istället slängde man bara bort så himla mycket. Och det ångrar jag djupt idag, men ska försöka tänka på alla minnen jag fick med dig istället. Tänka på allt bra vi hade, alla fina minnen som jag aldrig kommer att glömma. Du var en sån himla fin underbar människa. Du hade humor (riktig dålig ibland) men man hade alltid roligt med dig, antigen skrattade man med dig eller åt dig. Man kunde alltid lita på dig, du ställde alltid upp för en. Vad det än var, du var så äkta. Jag kommer sakna dig nu och för all framtid, jag hoppas en vacker dag att vi kommer ses igen! Jag älskar dig David Amsell..



Always and forever in my heart



Har så många minnen med dig min vän, allt bus vi hittade på när vi var små, allt bus vi hittade på när vi var äldre. Och det var alltid lika roligt tillsammans med dig, du var så speciell på alla möjliga sätt. Kommer aldrig glömma ditt skratt, att du alltid hade så bråttom, din nyfikenhet, hur irreterande du kunde vara ibland men framför allt vilken underbar person du var. Kommer aldrig glömma din varma famn, önskar verkligen jag kunde få dig tillbaka. En dag så kommer jag komma till dig och då kommer allt bli bra igen. Jag älskar dig David!! ♥


Lite mindre ja, lite mer nej!

Jag är så trött på allting, skulle bara vilja åka bort från detta skitställe och allt folk. Ni lyssnar, men förstår inte. Vem kan man egentligen lita på? Jag har tre/fyra stycken som jag verkligen kan prata med, som jag vet bryr sig. Och som jag kan berätta för, som jag vågar öppna mig för. Men som vanligt så skriver jag det till dom, att visa mig sårbar framför personen vet ni att jag inte kan, tyvärr. Det är något jag måste jobba med, min självkänsla.

Sen en till sak som jag ska sluta med - BJUDA FOLK PÅ SAKER. Det jag får höra hela dagarna är: "får jag röka med dig?" "har du en cigg att bju på?" "får jag smaka lite eller?" osv, osv, osv!!!!! Är så förbannat trött på att höra det hela tiden, från mina kompisar också. Vafan skaffa egna pengar och köp eget. Är jag eran lilla "maskin" som ska ge er cigg, tuggummi, mat, dricka, alkohol, pengar och allt det ni alltid ska fråga efter! Även fast jag kanske har pengar till att köpa saker så är det väl för fan inte meningen att jag ska köpa det till er, eller? Tycker ni det själva kanske, jomen visst jag kan ju köpa lite kläder till er samtidigt eftersom ni själva inte verkar ha pengar till egna saker. Jag har många gångar sagt till mig själv att jag ska börja säga nej, men när jag väl har gjort det blir folk typ "sura" eller något. Och jag har jävligt svårt för att säga nej, och det vet folk så det utnyttjar dom. Verkligen jätte kul, snälla kompisar man har. :-) Så nu vet ni, jag bjuder fan inte mer. Inte för att vara elak, men jag är så trött på det. Att aldrig kunna dricka, äta, röka eller någonting själv. Tänk er hur det skulle kännas om det vore så för er. Har ni inte pengar till att röka, dricka osv så gör det för fan inte, va inte såna jävla tattare och gå till era kompisar och lev på dom.

Visst jag kommer säkert bjuda nångång, men inte som nu. Aldrig att jag kommer säga ja varje gång någon frågar efter något. Hur skulle ni känna om jag skulle fråga er om allt detta varje gång jag var med er? Tror ni att det är kul? Nej det är det fan inte, nu har jag sagt ifrån. ÄNTLIGEN!! Fattar ni inte av det jag skrev nu så är ni riktigt pantade. Puss & kram på er, mina snälla underbara vänner!

RSS 2.0