MartinaJohansson

Som solen en kall vinter dag
Med snöflingor på tungan
Leker vi med ord och kaxar upp.
Du vinner med en seger spurt.

Vacker som alltid du ler i triumf.
Tänk att folk kallar det en skymf.
Att vara som du, lite udda.
Egentligen inte alls.

Men du kan inte sudda.
Den stämpel jorden märkt dig med.
Vi har dragits isär.
Av världen,

tänka sig vad förvånad jag är.
Inte alls. Men jag saknar dig ibland
Önskar att du kunde hålla
Min hand.



Vi är inte alls så nära som jag skulle vilja. Jag ser syskon som är så otroligt nära med varandra och det skulle jag vilja ha med er. Vi tar inte vara på varandra! Vad håller vi på med egentligen? När vi väl ses kan det ibland kännas stelt och vi ger bara varandra påhopp och elakheter, vi ska ju behöva varandra, bara kunna ringa för att prata om ingenting alls och alltid veta att vad som än händer så finns vi för varandra. Jag saknar och älskar er och vill verkligen bli bättre på våran systerskap. ♥

Och jag skriver inte detta bara för att, utan för att jag verkligen menar det. Jag tar er för givet, mina fina underbara stora systrar som jag älskar mest i hela världen och skulle göra allt för. Jag ska bättra mig, bli en bra syster som visar min kärlek och respekt. Puss ♥